Fröken Eide

Jag är van med detta nu. Jag vaknar av mig själv innan klockan ringer och tänker - Nu är det väl dags att gå upp! kolla på klockan och ser att jag kunnat sova i 10 minuter mer. Men tro inte att jag går upp då, nej jag somnar nöjd med mig själv om igen och vaknar av den där HEL***S väckaklockan, blir så där himmla as förbannad att jag måste gå upp. Fast för bara 10 minuter sedan var jag hur glad som helst. Jag är lite konstig antar jag...
Allt går på rutin, jag vet hur allt ska vara jag har liksom vant mig. Det känns olustigt att bara dra nu och lämna allt bra arbete bakom sig. Det tog faktiskt ganska långt tid att vänja sig och nu är alles vorbei! Hm, snopet!

Men gudarna ska veta att jag längtar. längtar att få säga vad jag, vill göra vad jag vill. Kunna måla naglarna när jag vill utan att man blir tvungen att måla en liten pojkes naglar bara för att annars blir det ett jävla liv. Kunna sova ut, vilja gå hem på kvällen utan att va rädd att Kleine Mann vaknar och inte kan sova om. så man får helt dåligt samveta och blir helt irriterad på sig själv att man öppnade dörren lite för "höggljut".
Nä detta au pair liv är überhaupt nicht leicht! (överhuvudtaget inte lätt)

Jag kommer ändå sakna dom små liven!

Barnpassning igen, dricker öl och njuter av tysnaden. njuter av ro och tittar på stuggibuggi taken och molnen som åker snabbt förbi, det blir nog oväder här....

Ciao ciao!