Jag har alltså gott och fått jobb.....
Hej mina vänner!
Ibland har jag den känslan av att det var så långe sedan ja skrev något. Men det var det kanske inte alls..
Men det har hänt så mycket...
Prova-på-dagen på MedicIn cafet på Beethovenst, gick bra. Dom sa JA och nu har jag ett jobb.
Men attans va tufft det är. Första dagen, (10 timmars arbetsdag) orkade jag knappt gå upp för trapporna till lägenheten. Sen har jag ju också oturen att bo ända längsta, himla högst upp...
Kollegona är trevliga, men så klart stressiga och snabbt ska det gå. Men det måste vara så man antar jag.
Gästerna är pasienter och deras nära och kära. Söta gamla gummor som ler och dricker kaffe med lite extra kalt vatten och gubbar som ler och säger du är ny, er har jag inte sätt förut. Män med lite trötta, bleka ansikten som köper öl i stora lass och kvinnor som kedje röker och sitter och pratar om allt och alla, som finns på våran fina jord.
Och ibland kommer söta små pojkar och köper take away kaffe till mamma och pappa som nog ville ha en stund för sig själva. :) och tortor du må tro att dom kan köpa tårtor, för att glädja upp sinnet och fira att just dom är på besök, "-vi slår på stort och tar två var"
Jag trivs faktiskt, ja gillar att studera männikskor och hitta på vad dom kan ha för ett liv och vad som hänt....
Min fina rosa plånbok är hem hämtad från en inte alls så rolig semester. Hon börjar piggna till nu, hon var lite sur när jag hämtade upp na. Nen när jag fått orning på vart allt skulle ligga och hur allt skulle vara. Måde hon redan mycket bättre.
Försår väl jag det, kan inte va lätt att bli borttappad mitt i stuttgart natten och sen få åka med post till Wiesbaden och sedan få vänta där ännu lite längre tills man blir äntligen upp hämtad, hon måste trott att jag glömt bort na.
Mina kära....
Take care
CIAO!
Ibland har jag den känslan av att det var så långe sedan ja skrev något. Men det var det kanske inte alls..
Men det har hänt så mycket...
Prova-på-dagen på MedicIn cafet på Beethovenst, gick bra. Dom sa JA och nu har jag ett jobb.
Men attans va tufft det är. Första dagen, (10 timmars arbetsdag) orkade jag knappt gå upp för trapporna till lägenheten. Sen har jag ju också oturen att bo ända längsta, himla högst upp...
Kollegona är trevliga, men så klart stressiga och snabbt ska det gå. Men det måste vara så man antar jag.
Gästerna är pasienter och deras nära och kära. Söta gamla gummor som ler och dricker kaffe med lite extra kalt vatten och gubbar som ler och säger du är ny, er har jag inte sätt förut. Män med lite trötta, bleka ansikten som köper öl i stora lass och kvinnor som kedje röker och sitter och pratar om allt och alla, som finns på våran fina jord.
Och ibland kommer söta små pojkar och köper take away kaffe till mamma och pappa som nog ville ha en stund för sig själva. :) och tortor du må tro att dom kan köpa tårtor, för att glädja upp sinnet och fira att just dom är på besök, "-vi slår på stort och tar två var"
Jag trivs faktiskt, ja gillar att studera männikskor och hitta på vad dom kan ha för ett liv och vad som hänt....
Min fina rosa plånbok är hem hämtad från en inte alls så rolig semester. Hon börjar piggna till nu, hon var lite sur när jag hämtade upp na. Nen när jag fått orning på vart allt skulle ligga och hur allt skulle vara. Måde hon redan mycket bättre.
Försår väl jag det, kan inte va lätt att bli borttappad mitt i stuttgart natten och sen få åka med post till Wiesbaden och sedan få vänta där ännu lite längre tills man blir äntligen upp hämtad, hon måste trott att jag glömt bort na.
Mina kära....
Take care
CIAO!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Bö säger waldemar... som är på besök hos Bestemor... fin berättelse du har skrevet...
Trackback
