Fröken Eide

Kära Vänner.. och varenda kotte som jag känner.
Sedan två dagar bor jag i Wiesbaden. Och jag bara hänger. Krillekrull jobbar dagarna i ända och jag sover dagarna i ändå. Föröker komma ikapp 10 månaders skit stres sömn och jag kan ju säga. det går ganska bra.... 

Stuttgart-Wiesbaden
Så här gick det till:
Packade min Enorma väska som är enorm du vet en sådan som man nästan aldrig ser och när man väl ser den så tänker man stackars krake så den måste släpa. Den packade ja, tro det eller ej, eller så är jag väldigt mycket Tjej och köper skit som jag igentligen inte tycker om men som jag senare kanske skulle behöva så jag sparar det. Eller sparar för att någon sagt att den var snygg. Eller tanken slor mig att men den kan väl vara "bra att ha" JAg är omöjlig.
Mina saker som du nog förstår fick inte plats. Fick en liten väska av Mamman och blir glad över det, men min saker får fortfarande inte plats. Så då slår hon till på stort och ger mig en enormus till, men inte en sådan chickig som man kan rulla nejdå en sportväska som är x2 Så med den enormus och x2 sportväskan och min underbara skateboard som jag änvänder så flitigt (tunga fan) ungefär 4 gånger sen jag köpte den i Februari (Men bra att ha) plus att jag och Julia ska bli skateprofs och då måste man ju ha en skateboard. visst?
*Enormusväskan
*x2 sportväska
*datorväska (inte tung till en början men.....)
* Min handväska som är inte liten den häller
begav jag mig mot wiesbaden med det underbara transportmedlet TÅGET.
Med puss och hejdå vinkningar och sorgliga ögon satte jag mig på tåget. Efter att vinkat av Lilla familjen som är så söta och kan vinka så bra.
En och en halv timme tågresa gick väldigt lugnt och utan problem.
Men när jag skulle byta (tåget var så klart 5 min försent)
Efter att dragit ut min väskor från tåget (tvunget att gå 2 gånger /:)
Ser jag på plattformen mitt i mot att S-bahn rullar iväg.
FÖR DET FÖRSTA HUR KAN MAN TRO ATT MAN SKA HINNA ATT GÅ TILL PLATTFORMEN MITT EMOT PÅ ANDRA SIDAN PÅ TYP 6 MINUTER.... jag ville bara skricka....
Men med hjälp av hissen kom jag till andra sidan lätt som en tjockis plätt.
Fick DOCK vänta 30 minuter på nästa f***ing S-bahn.
När jag till slut kommer till Wiesbaden står Kristof och väntar på mig. Han skrattar typ för att för så klart är jag längst bort på plattformen och det tar sådan tid så han måste ringa och fråga om jag verkligen sitter på det tåget. Han hinner lätt ikapp mig och han börjar bära väskorna
Kristof- Should´nt we take a cab
Miriam- STIRRAR
Kristof - its just 5 €
Miriam- Hm
Kristof börjar bära sportväska istället, för att ha den på enormus och säger killig som han är, va fan det här ska vi väl klara av.
Miriam- Jag dööööör
Så jag har enormus och måste vila varje 10e meter och hatar mig själv att jag köper onödiga saker och inte kan slänga saker som kan vara "bra att ha"
Till slut kommer vi fram till lägenhetshuset.
SÅ KLART BOR KRISTOF HÖGST UPP AV HÖGAST
Så det är bara att traska. Och vi traskar, tro mig!
För om man går fort upp då är det inte lika tugnt så länge och då slipper man också göra det lika länge. Men när man då äntligen kommit upp då är man tröttare än den tröttaste och känner nästan blodsmak i munnen och är så törstig att man skulle kunna dricka damen i kloster utan problem.

Så det var ett fint välkomande och allt annat känns så himla enkelt om man slipper bära och konka...
Så wiesbaden ligger under mina fötter och jag kollar in lite grann men mäst så vilar jag mig. För har gått och fått en galen förskylning och snorar hostar och har mig, kommer efter antar jag.... 

Så min vänner!

vi ses

Ciao