Tsunamie pá paradis ö.
Láng vit sandstrand. mysiga bongalows och härlig stämning. Vi tog en tur pá stranden och kom till en mysig bar där vi hängde hela dagen... Pá eftermiddagen när vi var mitt inne i vára böcker kom en snubbe ner springades till stranden.
Tsunamie, Tsunamie bara skrek han och sa ni máste bort frán stranden. Fort fort och pekade att vi skulle gá in mot fastlandet.
Utan skor och bara en väska med tomma vattenflaskor irrade vi runt som vilsna höns och hittade till slut en väg som vi började gá upp. Det var uppförsbacke och vi konstaterade att det máste ju vara bra.
Törstiga och trött försökte vi frága människor som ákte förbi. Det ända dom sa var tsunamie och pekade att vi skulle fortsäta gá.
Vi hittade en affär och köpte proviant. Drack läsk och kände oss lite bättre.. Vi kunde inte förstá vad vi var med om och báda bara satt och stirra. Vid tog kraft till oss och gick upp ännu högre där träffa vi en fin familj, med systrar mostrar och farmmödrar...Alla var där dom pratade Thai med oss och vi förstod inte ett ord. Nágonting med Phuket och vatten och att det hade varit jordbävning i Indonesien en väldigt kraftig, knappade vi upp...
Vi satt där pá en bänk, dom bjöd pá kaffe (starkt som sjutton) och bananer... pigg frán kaffe började världens oväder utanför...
Det blixrade och oskade utan ände... precis ovanför för blixt och áska smälde pá samma gáng och det
spöö regnade........ Vi var rädda och fick höra att klockan sju skulle vágen komma... Klockan blev sju men inget nytt och klockan blev halv átta fortfarande ingen vág. Regnet avtog och det bjöds pá mer kaffe.
-No problem! sa familjen men vi väntade för säkerhets skull... Sonen körde hem oss pá hans moppe 3 stora rumpor tryckte sig fast pá sätet och det var trángt och lángt och väldigt mörk och blixrade det gjorde det med...
När vi kom fram var hela váran anläggning tyst inte en människa och becksvart... Vi ság ingenting men hittade till slut nyckelhálet och kunde lása upp... Vi gick pá upptäcksfärd efter searinljus och hittade nágra stumpar...
Det kom ingen vág och vi hade obeskrivligt tur att det inte kom en. Plattorna som hade rört pá sig hade rört pá sig precis som dom skulle och alla var glada. Människor ramlade in en efter en och pá grann resturangen bjöds pá gratis mat p.g.a omständigheterna...
Sá vi hade tur i oturen och vi njuter av den fina ön som vi är pá.
Nog för att vágbruset kanske inte är lika vackert längre, men man vänjer sig med det med....
Alla pratar om händelsen och när vi berätta váran histora skrattar alla... Antar att det är ganska typiskt, virr kristof och virr miri.... :)
Tsunami varning CHECK!!!
ser det inte fint ut...
Tsunamie, Tsunamie bara skrek han och sa ni máste bort frán stranden. Fort fort och pekade att vi skulle gá in mot fastlandet.
Utan skor och bara en väska med tomma vattenflaskor irrade vi runt som vilsna höns och hittade till slut en väg som vi började gá upp. Det var uppförsbacke och vi konstaterade att det máste ju vara bra.
Törstiga och trött försökte vi frága människor som ákte förbi. Det ända dom sa var tsunamie och pekade att vi skulle fortsäta gá.
Vi hittade en affär och köpte proviant. Drack läsk och kände oss lite bättre.. Vi kunde inte förstá vad vi var med om och báda bara satt och stirra. Vid tog kraft till oss och gick upp ännu högre där träffa vi en fin familj, med systrar mostrar och farmmödrar...Alla var där dom pratade Thai med oss och vi förstod inte ett ord. Nágonting med Phuket och vatten och att det hade varit jordbävning i Indonesien en väldigt kraftig, knappade vi upp...
Vi satt där pá en bänk, dom bjöd pá kaffe (starkt som sjutton) och bananer... pigg frán kaffe började världens oväder utanför...
Det blixrade och oskade utan ände... precis ovanför för blixt och áska smälde pá samma gáng och det
spöö regnade........ Vi var rädda och fick höra att klockan sju skulle vágen komma... Klockan blev sju men inget nytt och klockan blev halv átta fortfarande ingen vág. Regnet avtog och det bjöds pá mer kaffe.
-No problem! sa familjen men vi väntade för säkerhets skull... Sonen körde hem oss pá hans moppe 3 stora rumpor tryckte sig fast pá sätet och det var trángt och lángt och väldigt mörk och blixrade det gjorde det med...
När vi kom fram var hela váran anläggning tyst inte en människa och becksvart... Vi ság ingenting men hittade till slut nyckelhálet och kunde lása upp... Vi gick pá upptäcksfärd efter searinljus och hittade nágra stumpar...
Det kom ingen vág och vi hade obeskrivligt tur att det inte kom en. Plattorna som hade rört pá sig hade rört pá sig precis som dom skulle och alla var glada. Människor ramlade in en efter en och pá grann resturangen bjöds pá gratis mat p.g.a omständigheterna...
Sá vi hade tur i oturen och vi njuter av den fina ön som vi är pá.
Nog för att vágbruset kanske inte är lika vackert längre, men man vänjer sig med det med....
Alla pratar om händelsen och när vi berätta váran histora skrattar alla... Antar att det är ganska typiskt, virr kristof och virr miri.... :)
Tsunami varning CHECK!!!
ser det inte fint ut...
Kommentarer
Trackback
