Men hallå, jag är ju bara barnet!

Ibland känns det som jag ska vakna upp och vara 15 igen. som att allt ska bli som förut. Men jag vaknar inte upp, jag vaknar och är fortfarande kvar. Och det känns skönt. Jag vill inte vara 15 år. Jag vet egentligen inte vad jag vill överhuvutaget. Men jag vantrivs inte heller. Allt rullar på fint och jag borde inte klaga på någonting faktiskt... Men det gör jag...

Idag är saknad dagen igen, dom kommer inte så ofta men dem kommer ibland. Men visst är det fint att sakna också, man inser vilka man verkligen saknar. Jag saknar tex inte grannen runt hörnet utan mamma och lillebror och jag saknar inte häller tickandet i viljas vägg utan vilja och nisses krog. jag saknar inte häller mat-extra (vi) utan frächa ica som snyggingen jobbar i. Ja you name it.

Kör idag och det var inte lika kul som förra gången. En konstig låt som var dålig skulle vi sjunga som desutom var på georgiska gjorde att jag ville hoppa högt och slänga bort fullåten, men det gjorde jag inte...

Theo has it! Theo har The big flu. Och jag har antagligen också haft den.... då var det sagt!
Men jag är frisk nu och det var väll inget...


Vi skålar på det!


Kommentarer
Postat av: unn

Herre Gud vad kul du skriver... Jag ser allt......

2009-11-27 @ 18:25:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0