Fröken Eide

Fönstret är öppet och man hör staden utanför, bilar som kör och tutar och kör vidare. Vinden hör man också och den blåser också in i rummet. Så man blir lite kall på sin arm, för att det är det ända som sticker upp från täcket. Men man kan inte göra något åt det. För armar måste få vara utanför täcket annars blir dom för varma och man får en lätt toutch av obehag.
Våren är kommen för länge sen. Man ser blommor i rabbaterna, påskliljor, tulpaner krokosar och allt vad dom heter...
Jag dricker mitt kaffe men har nästan glömt bort på grund av spannig på facebook, nyfikenheten om något nytt har hänt. Spaningen på människor som man inte mer träffar och knappt mer känner. Men ändå vill veta vad dom gör. Oftast har inget hänt och det gör mig besviken, men ibland kommer nyheter som jag inte vill veta och då blir jag istället besviken på facebook för att männikskor lägger ut sina liv där när det egentligen borde hålla det för sig själva...
Men oftast är det små roliga nyheter om att lilla prinsen nu kan gå. Eller att pojken ska ut och dricka öl med sina pojkkompisar. Och att jag kan läsa det när jag sitter här i min säng i tyskland med fönstret öppen och lyssnar på staden det gör en lite gladare...

Fin fredag!