I förvirrat tillstånd stängde jag av väckis och vände mig om och somna om.

Så då var vi där, min första försovning. Ops! Men bara sisådär 20 minuter rusade upp i lite panik och lite förvirring för jag är ju döö trött så klart. Och arg på mig själv för att jag faktiskt kan vara så dum. Sen ringer Susanne på hemma telefonen och säger. Godmorning you litle sleeper... Så det var ingen big deal. Det är aldrig en big deal det är bara jag som alltid oroar mig...

Onsdag idag, menas med att jag bara chillar runt. Sen ska jag nog träffa Olga. Imorgon är det kör och det ser jag framemot.

Alltså alltså!

Vi hörs!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0