Fröken Eide

Indonesien är ett underbart land med dess mánga öar. Skulle viljat stanna längre, vill inte att tiden ska ta slut. Fast samtidigt vill jag hem och krama alla fina människor.
Java -Wonosobo och dess lika dana gator. Människor som tittar pá en som om man vore en apa pá ett Zoo. I love you you are beutiful sa en kille till mig och log. Man vet inte om man ska skratta eller gráta. Jag sa Thank you. Efter fem minuter kom han tillbaka och ville ta kort pá oss. Vi hade inte mage att säga nej vi sa ja och smileade med tänderna som riktiga hollywood stars.  Sen ákte vi upp till Dieng och kollade pá eb activ vulcan. det rikitgt bubblade och luktade ruttet ägg. Pá grund av min skadade fot gick inte jags träkan som skulle tagit 2 timmar utan fick schjuss. Vid vulcanen hade dom fullt med varongs, smá vafnar där dom säljer mat och dryck. Jag drack kaffe och át tofu och soja bönor som var friterad. jag läste min bok och försökte komunisera med alla söta barn som bodde där. Dom kunde inte engelska och jag kunde inte indonesiska... men dom hängde gärna med mig endá. Efter 4 timmar senare kom Marike och Kristof dom hade gátt vilse. dom var trötta och jag var inte alls trött jag ville visa alla fina saker som dom hade och alla färska grönsaker som dom gamla kvinnorna hade. Men dom ville bara sitta ner och vila sig... Köpte jätte äkliga sega konstiga chips och sen gck vi tillbaka. Min fot är mycket bättre promenaden tillbaka gick jätte bra...
Nu är vi i en stad mella jakarta och Jogja. den heter purwokerto vi hänger vid en simmbasäng och äter sandwitch och simmar. Ikväll ska vi ta táget till Jakrta. Dom demostrerar för fullt där över bensin priserna och att allt blir dyrare. vi máste akta oss. Undrar hur det ser ut i Jakarta?
DEN 3 April tar vi flyget till Puket....