Lilla prinsen
Känslan i min mage,gör mig glad. när man stänger av vecko alarmet för att imorgon behöver man inte gå upp. när man inser att nu är det bara några timmar och sen är man ledig. HELA HELGEN. denna veckan hade jag såååååån tur... Och då tänker jag fan, tillbaka på gymnasiet. Och inser att GUDDDD va gött vi hade det. Det är nog bara det jag saknar från gymnasium tiden. Dock folket förstås men ojojoj vad det var härligt....
När jag blir STOR ska jag hitta mig ett jobb där jag har ledig väldigt mycket... vilket jobb skulle det vara?
säg mig snälla för jag vill hitta det så fort som möjligt så jag slipper vara så här "aldrig ledig" hela tiden......
17.00 bär det av till Wiesbaden och till Kristof.
Vi tog Zacke* ner till Marinenplats, för att komma till Zacke måste man gå ner för kanske 150 trappsteg. Det gjorde den lilla prinsen. Man måste också gå ner för en backe och det gjorde den lilla prinsen också utan problem. Han sa hej till alla snäckor han såg och också Tchüss. Vi träffade också på två gamla hundar, men dom gillade inte prinsar, så ägaren till dom gamla hundarna fick byta trotaor. För lilla prinsen han förstår inte att man kan byta trottoar. Väl nere vid Zacke fick vi vänta knappa 6 minuter. Bilarna sussade förbi och Oj vad snabbt dom kör, sa lilla prinsen....
Efter det knappa 6 minuterna kom äntligen Zacke och det är alltid en sådan lycka. Då skrattar vi båda, jag skrattar för att lilla prinsen blir så glad och lilla prinsen skrattar för att just Zacke kommer och han har väntat så länge.
När Zacke kom till Marinenplatz visade jag lilla prinsen hur man jagar fåglar. Lilla prinsen är duktig på att jaga fåglar och det gjorde han ett tag tills han tröttnade. Lilla prinsen ville gå till lekplatsen och där åkte vi rutchkana. då skrattade vi massa igen för, Oj vad snabbt det går.... snabbt snabbt snabbt sa lilla prinsen. Men sen blev lilla prinsen trött så vi tog Zacke hem igen. drack mjölk och slumrade, så nu sover lilla prinsen......
*ZACKE= en spårvagn som går från Degarloch ner till Marinenplatz*
Vi ses snart igen....
Vad ska jag göra nu, vad ska jag göra nu, vad ska jag göra nu. Vad gör jag nu?
Ja, men om det ändå hade varit så lätt att ta lilla apan och stor hästen på en lite sväng och då var allt frid och fröjd då skulle jag va väldigt nöjd. Men ack, så ligger det inte helt till....
Min plan är: En månad kvar i stuttgart. Sedan Wiesbaden i en månad. Sedan Sweden i en månad och sedan tillbaka till Wiesbaden till kristof. men hur länge, vad att göra, hur att leva och hur jag gillart? Det vet jag inte, ingen aning. INTE alls, och det ger mig gåshud och stressatacker och ledsamhet i magen och irritation i hjärtat när folk frågar:
JA MEN SKA DU INTE STUDERA DÅ??????????????????????????????????????????
Nej jag vill inte än säger jag då, och då tittar dom på en och tänker (ungdomar nu för tiden, det är fan inge reson....) Antar att så ligger det till och det går bara utför... ATTANS, gamla kossa, låt mig leva mit liv.
Har man lust att säga, men det gör man ju absolut inte.
Till någon stackars tysk som är torr, utbränd, nerstressad och inte vet annat att säga.... :P elak i en låda jag vet.
Barnen är sockersöta och i helgen är jag ledig. Längtar, drar till Kristof och vilar mig.
Nästan All my Love
Mirri!
ja menar hur skulle det annars gå till?
Dagarna rusar förbi och det känns så klyschigt att skriva så. DAGARNA BARA RUSAR IVÄG, man blir liksom sådär, Ja men så är det väl för alla... Men hur skulle det annars gå till? Jag menar, springer skulle man ju också kunna säga men då låter det ju som man glömt bort ordet "rusar" och då framstår man ju som om man är en dumis. Och det vill man ju absolut inte framstå som.
haft en mysig helg, jobbat men bara haft minstingen och allt är så mycket lättare då. Kristof var också i Stuttart....
Festade riktigt till det på fredagen. Med massa shots och ÖL ÖL ÖL, om inte jag slutar dricka all denna öl snart måste jag börja köpa storlek L och det vill jag bara inte... Nejdå så illa är det inte.......
Jag gillar ju att dricka öl, usch lät som en ölgubbe som sitter utanför konsum och småpratar med alla mäniskor som inte vill prata med honom...
Anyway, have to go...
Alltso, TSCHÛSS som mr Kindergarten barnet så imorse när vi gick hemifrån. kunde inte hålla bort smilet!
Gulligt va!
Det värsta är ju att jag vant mig
Allt går på rutin, jag vet hur allt ska vara jag har liksom vant mig. Det känns olustigt att bara dra nu och lämna allt bra arbete bakom sig. Det tog faktiskt ganska långt tid att vänja sig och nu är alles vorbei! Hm, snopet!
Men gudarna ska veta att jag längtar. längtar att få säga vad jag, vill göra vad jag vill. Kunna måla naglarna när jag vill utan att man blir tvungen att måla en liten pojkes naglar bara för att annars blir det ett jävla liv. Kunna sova ut, vilja gå hem på kvällen utan att va rädd att Kleine Mann vaknar och inte kan sova om. så man får helt dåligt samveta och blir helt irriterad på sig själv att man öppnade dörren lite för "höggljut".
Nä detta au pair liv är überhaupt nicht leicht! (överhuvudtaget inte lätt)
Jag kommer ändå sakna dom små liven!
Barnpassning igen, dricker öl och njuter av tysnaden. njuter av ro och tittar på stuggibuggi taken och molnen som åker snabbt förbi, det blir nog oväder här....
Ciao ciao!
om man möts på mitten är det ju ändå en som måste gå dubbelts så långt.
PASSAR BARN, förstår du. upp klockan halv åtta, fixa milch. Titta här titta här, kolla vad jag kan. ska vi leka pirater, eller fotbollsproffs ( men man måste ramla för det gör profsen, OK!)
Men nog hugger det till i kanten av hjärtat mitt när jag tänker på att jag inte vaknas av barna skrik på mina lediga dagar och rop från trappan att det är faktiskt ljus ute. Jag skiter väl fullständigt om det är LJUST UTE.........
GRATTIS
som idag fyller 19 år... HIpp Hipp hurra! <3
all min kärlek!
